Lars Winnerbäck sjunger så vackert (ja okej Ani Difranco gjorde det först) om att jag sa att jag behövde tid och jag hade tid.

Osökt tänker jag förstås på tiden som jag speciellt avsatte, på olika sätt, för mig själv. För mig och mitt välmående. Min hälsa. Knys Hälsa.

Jag satte av tid, bestämde mig för att plugga på distans och då också för att inte jobba. Plockade in en ordentlig slutlön, lejde en fantastisk personlig tränare och tog tag i allting som jag behövde ta tag i. Jag valde bort personer, valde till personer. Valde bort tankegångar och valde till andra. Valde bort laster och, utan att egentligen tänka på det, skaffade mig nya, bättre, sådana.

Vad var det då jag behövde ta tag i? Har jag tappat greppet om vad det var? För ibland känns det som att jag fortfarande står och skriker att jag behöver tid och att jag inte lärt mig ett dugg av den tid jag hade.
Just nu har jag inte tid. Dygnen har 24 timmar och allt som oftast känns det som att jag jobbar åtminstone 70% av de timmarna och sover resten.
Men allt det här är bortförklaringar, det har jag helt klart för mig. Allting handlar om planering.
Jag har sagt till mig själv att sommaren kommer få vara sommar. Den är viktig. Men som det är just nu hinner jag knappt ens njuta av den så varför inte bara ge mig själv mer tid?

Jag vill skriva en lista och sätta upp. Jag vill skriva mål. Rannsaka mig själv ordentligt. Inte bara skriva upp viktmål eller så utan mina mål.
Jag försöker planera ut en ordentlig plan men jag står stilla i mitt huvud efter ryggkrasch, jobb, och en höst som jag inte vet hur den kommer att se ut än.
Allting känns väldigt ouppnåeligt just nu. Långt borta liksom.
Hur ska jag kunna planera inför en framtid som jag inte vet hur den kommer se ut?
Men å andra sidan har jag sagt det förr att den enda tid man har är nu. Allting annat är förflutet eller spekulationer. Är det negativt? Positivt?

Jag fruktar inte längre stress. Jag är starkare på många sätt än jag någonsin varit och jag har inte svårt för att ge mig själv det jag behöver. JAg har bara svårt att inte ge mig själv mer än det jag behöver.

Babbel babbel, det jag egentligen vill säga är att det kommer komma en plan. Det kommer komma tid utsatt för MIG och bara MIG igen. Ganska snart för det är vad jag behöver. Men hur mycket är det jag måste fundera ut.

Det har varit tyst ett tag från mig nu. Det beror helt enkelt på en mängd faktorer. Dels för att jag inte haft tid, dels för att när jag haft tid har det funnits annat jag hellre gör på sommaren än sitter inne och bloggar och dels för att svackan är total.

Jag tänker dock inte riktigt hänga läpp över den här svackan eller ens gå in på vad den handlar om just nu, det enkla sättet att förklara den är att säga att det är sommar och det helt enkelt finns för mycket att njuta av.
Svackan handlar förstås om kosten.

Träningen den senaste tiden har nästan helt uteblivit. T-boxen har sommaruppehåll och min rygg är paj. Motivationen att göra någonting alls har lyst med sin frånvaro, men jag hoppas på att komma igång snart igen.
Igår slog ryggen av helt och bestämde sig för att ge mig ett ryggskott och imorgon ska ett besök hos naprapaten göras. Hoppas på att kunna börja träna igen nästa vecka, lugnt och försiktigt.

Jag räknar fortfarande ner dagar till frankrike och ju mer jag jobbar desto mer längtar jag, även om mitt jobb är helt fantastiskt så ser jag mycket framemot att få åka på semester Och då vill jag inte ha ryggont heller ju ^^

Trots alla bakslag som är just nu håller jag en positiv profil och försöker se framåt istället Jag njuter av sommaren, gör du det?