(golden showers…?)
Den senaste veckan har varit bajspruttblä. Inget bra eller produktivt har kommit ur den. Mina fina läsare har reagerat över den ekande tystnaden på bloggen, Don’t-Quit-gruppen har efterlyst mig och Robine har ringt och frågat ”Hörru?!”. Jag blir glad! För jag är så himla kass på att sträcka ut handen och yttra orden ”hjälp mig”.
Hur det började vet jag inte riktigt. Jag var ledig i 4 dagar i streck och det kändes verkligen kalas och välbehövligt. Åt gott men inte over the top. Lite, lite godis, men var nöjd. Har haft huvudvärk nästan var enda morgon de senaste 2 veckorna och det har tagit på mina krafter. Början på den här veckan var inget undantag och den större delen av min lediga tid gick åt till att sova och vila bort huvudvärk, vilket kändes lite trist.
Måndagen och tisdagen förra veckan gick i orons tecken inför att jag skulle jobba på onsdagen, och onsdagen var bara en enda stor nervknut. Typiskt mig när jag inte känner mig 100 är att jag skiter i allt och går och lägger mig istället. Men jag var på jobbet på onsdagen, och det gick bra och kände mycket bättre efteråt. Men så fortsatte veckan och jag verkade aldrig få nog av sömnen, konstant trött och aldrig utvilad trots att jag sov hur mycket som helst. Jag brukar dessutom få huvudvärk om jag sover för länge.. men nej.. Om jag hade fått bestämma hade jag nog kunnat sova i dagar i streck.
Under veckans gång med allt blaha-blaha har både glass, choklad, godis, semla ,och säkert annat som jag redan förträngt, slunkit ner i min hals. Träning har det blivit – håll i er – TVÅ gånger, en gång på tisdagen och en gång på lördagen (och vilket pass sen, jag har fortfarande ont). Maten har heller inte varit opti-mopti. Men det är inte lätt att ligga på topp när hela ens jag ligger som mos på golvet.
Ingen planering.
Ingen fundering.
Inget samvetskval.
Bara blö.
Typ.
Jag har försökt skingra de gråa molnen i huvudet för att se vad som ligger bakom dem, men det enda jag kan komma fram till är att jag bara tappade lusten. Till allt. Jag har fortfarande inte något dåligt samvete över att jag stoppat i mig bläsaker, sovit bort en massa soliga dagar eller att jag inte tränat. Och det är udda, för det brukar jag ha. Men inte nu. Egentligen så känns det nog inte ens som att det har hänt för de här dagarna har det ibland varit svårt att skilja på vad jag drömt och vad jag faktiskt har gjort.
Men en sak vet jag och det är att nu får det vara slut!
Man får inte mer ork av att inte göra saker och den här veckan kommer jag behöva ha ork för den är nästan fullspäckad med jobb, utbildningar och andra måsten, så förhoppningsvis går den ganska snabbt.
Igår var det vägdag, men jag valde att hoppa över den. Skälet till det är att jag inte behöver se siffran, jag behöver hitta tillbaka till det som är viktigt just nu.
Så nu gör jag blåbärspaj av citronerna och skärper mig. Slutar fjanta runt och bara gör det som behöver göras. Jag kommer må bra av att ha fullt fokus på MIG och inget annat.
Självklart vill jag passa på att tacka för alla fina kommentarer jag fått medan jag varit borta, de har varit guld värda! Ni anar nog inte exakt hur mycket de hjälpt mig den gångna veckan!
Kärlek!
Ett av mina favoritdreggelställen här på internetet 
