Det är visst något i min kropp som inte riktigt vill släppa. Vikten är nästan oförändrad, men cm är på min sida!
Jag och Robine hade satt upp som mål att den här veckan tappa 1,5 cm på rumpan och det har jag visst lyckats med! Härligt! 
Mest stolt är jag dock äver -3:an på buken, för mina apsnygga nikita är numera ganska så mycket förstora. På gott och ont. ^^”
Andra mål jag hade satt upp för den gångna veckan var:
- Göra plankan 3 gånger/dag minst 5 av 7 dagar. – Fail! Det blev 1/7 dagar..
- Väga under 87 kg på söndag. - Fail!
- Midjemåttet ska vara under 80 cm på söndag! – Fail!
- Veckans träning ska vara 3 styrkepass, 1 t-box-pass, 1 cardio-pass och så morgonpromenader dagarna jag ska på utbildning. – Half-and-half. Jag fick inte till en enda morgonpromenad (läs nedan varför), 2½ styrkepass blev det (ett av dem var ju så kasst att det knappt räknas!) och cardio blir det idag
Morgonpromenader? Vad trodde jag egentligen när jag måste åka från Eskilstuna halv åtta på morgonen? Haha! Nänä, jag låg snällt kvar i sängen när klockan ringde 05.00 och sa ”Pfft! Helvete heller!”. Ni får gärna påminna mig om det här nästa gång jag får idéer om att sätta upp mål som jag vet att jag inte fixar. För det är nämligen så att man absolut ska sikta mot stjärnorna, men man kanske inte ska förvänta sig att landa på en kalorifrigodisplanet.
Nä.
Ni hajjar.
Jag vet nämligen med mig att jag avskyr tidiga morgnar vintertid, sommartid fungerar det mycket mycket bättre. Jag vet också att jag har ett förbannat tjurigt morgonhumör och gillar inte att gå upp och behöva göra saker på en gång (det här fungerar också mycket bättre sommartid) utan behöver tid för att vakna. VARFÖR, o, varför får jag för mig att jag ska ta morgonpromenader de morgnar som jag redan måste gå upp pisstidigt och dessutom bara någon timme efter det dessutom måste vara trevlig mot mina kollegor? Varför?
Nä, det var dömt att misslyckas!
Jag gick igenom min almanacka och rensade lite häromdagen och hittade då mina mått från Vikt & Hälsa som togs precis i början av min resa, och jag tänkte att jag skulle dela med mig lite av det
Det. Är. Så. Himla. Nyttigt! Att göra sånt här. För ibland så står jag där och stampar och tycker att inget händer. Vikten går inte neråt och jag ser bara samma gamla tjockis i spegeln. Blää.
Och så ba skriver jag ner det här och inser att jag tappat en typ en mindre människas längd i omfång! (Hur gammal är en normal människa när man är så där lång? Jag var typ fem eller nåt…? Men någon slippade ner tillväxthormoner i min skolmat, för det var ingen annan unge som var så där lång när jag var det..)
Hur tufft som helst! 33 cm på buken är jag nog mest stolt över (well duh, det är den största siffran ju!) och helt plötsligt känns den lilla, lilla påse med hud som hänger där inte alls speciellt jobbig, utan mer som en liten påminnelse
Målen för nästa vecka kommer ikväll, en liten utmaning till er där ute kan också väntas 
Puss och kram skumbanan!
